Det här ämnet var inte alls lätt! Min första kärlek?
Har grubblat och funderat på om jag alls varit kär förut, egentligen.
Attraktion kanske kan kännas som kärlek fast det är det ju inte alls! Inte ens nära! Att vara kär är för mig att t ex när man möter den man är kär i så blir man varm och sprallig i hela kroppen och får ett sånt där "töntigt" leende och man får ett lyckorus.
Eller så är kärlek att man varje vaken timme tänker på, pratar med, ritar små lappar med den personens namn och små hjärtan. Man drömmer om den personen varje natt! När man håller om eller kysser den personen så pirrar det i hela kroppen och allt dåligt bara försvinner! Just i det ögonblicket finns bara vi och tiden står still en kort stund!
Jag kan inte komma ihåg att jag känt så förut alls!
Eller är det min första kärlek till en sak eller aktivitet jag ska koncentrera mig på?
Men det minns jag inte vad det var så det är då lönlöst det med!
Men nu vet jag att jag är kär. På riktigt Kär. Känner allt det där och vet att det är såhär det ska vara! Jag vet att jag har träffat den som jag älskar och en som jag kan dela både intressen och värderingar med på ett sätt som nästan är overkligt!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar