Jasså

Snart är denna helg äntligen över.

Har inte varit på topp överhuvudtaget
och sitter och funderar lite vart jag
tagit vägen.

Helgen har bestått av ett ständigt
grubblande och funderande varvat med
en del ångest och annat otrevligt.

Sen har jag sovit en hel del med fast
inte sömn som man vaknar utvilad och
redo att studsa upp och möta världen av
utan snarare fylld med drömmar som tar
knäcken på en.
Drömmar med funderingar och grublerier som
bara fortsätter när man vaknar.

Just nu längtar jag efter att va nånstans uppe på
ett fjäll för mig själv och bara sitta och spana
och känna mig hemma.

Håller på att va innerligt less på att bara stå
och gräva på ett och samma ställe hela tiden.

Jag är så jävla kluven just nu.
Har suttit mycket och funderat på vad jag vill,
Vart jag vill och framför allt försökt hitta argument
till mig själv om varför.

Har funderat mycket på en dröm som jag haft så länge jag minns
och det vore helt klart precis rätt tid att göra det nu
men jag vet inte om jag klarar av det.
Jag vet inte heller om det verkligen är det ja vill mest
just nu eller om det bara är nått halvtaskigt försök till
verklighetsflykt som kommer sluta med att det inte blir nånting
alls.

Jag vet egentligen inte nånting alls.
Bara att ja inte vill ha det som jag har det nu,
Ingen förtjänar att ha det så.

I filmen "On the Waterfront" Med Marlon Brando från 1954
finns ett citat som har etsat sig fast i mitt huvud.
Det är väl ungefär rätt så som jag ser mig själv just nu.
De känns inget bra!

"You don't understand! I coulda had class. I coulda been a contender. I could've been somebody, instead of a bum, which is what I am."