Förbannad har jag varit idag.
Men vederbörande vet anledningen och
det mesta verkar iallafall vara utrett.
Men jag känner fortfarande att jag är
sårad och arg.
Det känns som om allt man ställt upp och
hjälpt till inte duger och jag känner mig
faktiskt rätt nere och otillräcklig.
Det är inte trevligt när man ibland jobbat hela dagen
och är totalt slut ändå sticker iväg och
gör en massa saker för att man vill va snäll
och vet att det behövs och när man kommer hem
kraschlandar man och nästan inte orkar
ta sig upp dagen efter för man är
precis lika trött och slut som dagen innan.
Och sen får man detta som en rak höger mitt
mellan ögonen.
Nä fy, det gjorde ont i själen detta!
Hoppas att jag inte behöver uppleva det igen.
Sen Vill jag rikta en ursäkt till dig för att
inte klargjorde att jag inte skulle dyka upp nu
i afton. Ska tänka på det nästa gång.
Jag menade inte att såra dig.
UPDATE
10 år sedan
2 kommentarer:
När jag flyttade hit så drömde jag om att kunna hjälpas åt med saker och ting. Nu tycks vi ha hamnat i någon slags beroendesituation där vi tvingas be om hjälp hela tiden, men aldrig får ge något tillbaka. Det är tröttsamt att hela tiden ska man vara så jävla tacksam, och hela tiden ska man ligga på minus. Varför kan man inte hjälpas åt med saker, varför duger inte vi till något? Varför inte samarbeta och hjälpas åt istället för att motarbeta? Nå, jag ska inte bråka för det tär så mycket. Sen är det synd att du inte känner att vi är tacksamma, för det är vi ju. Vi ligger massor på minus, som vanligt.
Sen kan jag väl kontra då tillbaks och säga. När fan har jag nånsin inte ställt upp?
Men jag tycker faktiskt att det som stör mig mest är att vissa personer tar alldeles för mycket för givet. Och framförhållning är
tydligen nånting väldigt främmande.
I slutändan är det faktiskt så att i vuxenvärlden så funkar det som så:
Man har sina ansvar och det man tar på sig att göra, det ligger faktiskt i sig själv att slutföra det.
Kan man inte ro hem det får man anlite folk som gör det, bita ihop och se glad ut och betala.
Jag blev verkligen djupt sårad av det som hände. Och jag mår inte bra av det!
Skicka en kommentar